Logga in

Flygaska - vad är det och hur hanteras det?

Det har varit en del uppmärksamhet kring den aska som blir restprodukt efter energiåtervinning av avfall. Svensk Fjärrvärme vill därför ta tillfället i akt och reda ut begreppen kring den, eller egentligen de askor, som blir kvar efter förbränning.

Vid förbränning av avfall får man två typer av aska över. Den ena, som är merparten, kallas bottenaska eller slaggrus. Den utgör ingen risk för miljön och kan användas som fyllnadsmaterial vid exempelvis vägbyggen eller för marktäckning av deponier efter kvalitetskontroll. Den andra kallas flygaska och innehåller framför allt stoft och andra rester som fångats upp genom olika filter som används när man renar rökgaserna innan de släpps ut genom anläggningens skorsten. Tungmetaller och annat som annars skulle ha spridits till naturen vid deponering samlas i flygaskan.

Genom energiåtervinning samlas alla tungmetaller och farliga ämnen som finns i avfallet alltså i mer koncentrerad och stabilare form som innebär mindre volymer (3-5% av ursprungligt avfall) och mindre risk för läckage till omgivande natur. Ur askan kan man först och främst utvinna metaller. Askan ska sedan förvaras på säkert ställe och under tillsyn eller beroende på kvalité används för fyllning av ett kalkbrott i Norge.

Värmek upphandlar ramavtal för behandling av flygaska från svenska anläggningar, för sina medlemmars räkning.  Idag har Värmek avtal med tre parter. Ragn Sells, Miljöteknikk Terrateam och Noah. Av dessa tre är det Noah som tar emot mest aska. Värmek har arbetat målmedvetet med hållbarhetsfrågor och har i dag ett mycket avancerat koncept som implementeras i alla upphandlingar (läs mer i Värmeks hållbarhetspolicy och i deras kommentar till askhanteringen). 2015 vann Värmek Konkurrensverkets tävling Utmärkt Hållbar Upphandlare.

Nästan hälften av den flygaska som som kommer från avfallseldning i Sverige exporteras till Norge. Å andra sidan kommer 57 procent av det importerade avfallet från just Norge. Man kan med andra ord säga att restprodukten av det avfall vi tar hand om åt dem får de tillbaka för beredning och slutförvaring där (1).

Det norska företaget Noah har utbyggd verksamhet för att återvinna och hantera flygaskan på ett bra och säkert sätt. Det görs på Langøya i Norge. Langøya är ett gammalt kalkbrott och eftersom askan är kalkrik betraktas den som ett bra material för att fylla igen det gamla kalkbrottet. Noahs behandling- och slutdeponering på Langøya är godkänd av de norska miljömyndigheterna, certifierad enligt ISO 14001 samt följer dokumenterade behandlingsrutiner (2).

Om åtta till tio år kommer kalkbrottet på Langøya vara fyllt. Några mil söderut finns dock en annan nedlagd kalkgruva där Noah planerar för en ny deponi.

Även i Sverige deponeras flygaska och det finns olika metoder för hur det görs. Ragn-Sells blandar flygaska med kolaska och material som har cementliknande egenskaper och gjuter betongblock som deponeras i Högbytorp utanför Stockholm. I Sundsvall tvättar man flygaska och tar ut klorider och tungmetaller. I Norrköping lagrar EON flygaska i bergrum.

Norge har börjat bygga upp egna anläggningar för energiåtervinning av avfall. Det kommer att betyda att Sverige får ta emot mindre avfall därifrån. Hanteringen av askan som idag sker i Langøya kommer ändå behöva finnas i Norge eftersom den uppstår även när de energiåtervinner avfallet själva. Det kommer också att leda till mer kapacitet i svenska avfallsanläggningar, så att vi kan sälja vår miljötjänst till andra länder som saknar egna anläggningar.

(1) Källa: Naturvårdsverket. http://www.naturvardsverket.se/Nyheter-och-pressmeddelanden/Importen-av-avfall-till-Sverige-okar-/

(2) Berggrunden på Langøya består av kalksten som är helt tät vilket gör att inget havsvatten läcker in. Borrningar ner till 900 meters djup visar att ön saknar grundvatten. Ön anses därför vara lämplig för att deponera stabiliserat farligt avfall. (källa: Bioenergitidningen nr 4 2014)

Skicka till

Tipsa en vän om denna sida

Sidinformation